Mystiska erfarenheter
Med mystiska erfarenheter menas här händelser och upplevelser som är utöver vardagliga mänskliga erfarenheter som att äta och sova. De transcenderar den taget för givna materiella verkligheten som vi delar med andra människor och som kan kallas en ”naturvetenskaplig konsensussyn på verkligheten”. Mystiska erfarenheter är här ett paraplybegrepp för ett kluster svårdefinierade upplevelser som inte sällan överlappar varandra och som kan ha kallats andliga, religiösa, paranormala, extraordinära, existentiella, övernaturliga eller oförklarliga.
Mystiska erfarenheter är ett förhållandevis litet forskningsområde. Det har intresserat forskare inom en mängd olika vetenskapliga discipliner. Internationellt är intresset betydligt större än i Sverige, men det finns inga enhetliga begrepp eller definitioner utan olika forskare och discipliner använder olika termer för den här typen av upplevelser. Efter åtskilliga år av analys, diskussion och reflektion har Katarina i doktorsavhandlingen använt William James definition med en uppdaterad förståelse som ligger i linje med religiösa, kulturella och samhälleliga förändringar. Översättningen är mystiska erfarenheter (mystical experiences) och inte ”mystikupplevelser” som det konventionellt har kommit att användas inom institutionell religion för enhetsupplevelser.
Enligt James kännetecknas mystiska erfarenheter av att de outsägliga (ineffability), det vill säga så känslomässiga och utöver alldagliga mänskliga erfarenheter och den taget gör givna verkligheten att det verbala språket sällan räcker till för att beskriva dem. De har vanligtvis också noetiska kvalitéer (noetic quality) i bemärkelsen att de kan ge en slags intuitiv insikt eller visshet. De är övergående (transiency), det vill säga kortvariga, och passiva (passivity). Med det senare menas en känsla av passivitet eller ett slags mottagande under själva upplevelsen. Den här definitionen kan användas på en mängd olika mystiska erfarenheter som kan tolkas på många olika sätt och upplevas både positivt och negativt. Teologen Rudolf Ottos ”mysterium tremendum et fascinans” är ett klassiskt uttryck för att det mystiska kan vara både skrämmande och fascinerade, framför allt under själva upplevelsen.
En rad studier visar att mystiska erfarenheter av olika slag är vanligt förekommande i sekulariserade västerländska samhällen. Beroende på studie kan det vara allt från omkring 10 till nästan 100 procent av populationen som har haft minst en typ av mystisk erfarenhet. I genomsnitt rör det sig om mellan 30 och 50 procent av befolkningen, det vill säga varannan till var tredje person. Mystiska erfarenheter kan med andra ord betraktas som ”normala” mänskliga erfarenheter.
Enligt tidigare forskning kan mystiska erfarenheter ha en betydande inverkan på människors liv och välbefinnande, men studier visar också att man vanligtvis inte har talat öppet eller med en konventionell psykoterapeut om sina mystiska erfarenheter. Det finns rädsla för att verka godtrogen, naiv eller flummig, att förlöjligas, att inte bli förstådd eller betrodd, för utanförskap och att betraktas som avvikande från majoritetssamhället, stigmatiseras och patologiseras. Vetenskapligt finns det inga evidens för ett generellt samband mellan mystiska erfarenheter och psykopati. Vissa fall kan naturligtvis vara patologiska men det kan snarare betraktas som undantag. Aktuell forskning om psykedeliska droger som behandlingsmetod vid exempelvis depression för att framkalla mystiska erfarenheter som kan göra att livet känns mer meningsfullt bidrar till en förändrad syn på mystiska erfarenheter inom inte minst vården. Katarinas forskning tyder på en ökad öppenhet för mystiska erfarenheter som en del av religiösa, kulturella och samhälleliga förändringar i ett ömsesidigt samspel mellan individ och samhälle, aktör och struktur.
