Om Mystiska erfarenheter

Vad menas här med mystiska erfarenheter, upplevelser eller händelser? Mycket i tillvaron och självaste livet kan ju ses som mystiskt. Med mystiska erfarenheter menas här upplevelser eller medvetandetillstånd som transcenderar eller är utöver alldagliga vardagliga mänskliga erfarenheter, som att gå och äta, och den ”taget för givna verkligheten” och som inte sällan leder till insikter. Det är ett paraplybegrepp för ett kluster svårdefinierade fenomen som inte sällan överlappar varandra och som ibland kallas andliga, paranormala, religiösa, extraordinära, exceptionella, existentiella, transcendenta, övernaturliga, anomalistiska, ockulta, metafysiska, mirakulösa eller oförklarliga erfarenheter. Vad dessa erfarenheter eller händelser kallas och hur de tolkas beror bland annat på kontexten, föreställningar, livssyn och livsberättelse. 

Enligt psykologen William James kännetecknas mystiska erfarenheter av att de outsägliga (ineffability), det vill säga så känslomässiga och utöver alldagliga mänskliga erfarenheter och den ”taget gör givna verkligheten” att det verbala språket sällan räcker till för att beskriva dem. Dessa erfarenheter har vanligtvis också noetiska kvalitéer (noetic quality) i bemärkelsen att de kan ge en slags intuitiv insikt samt är övergående (transiency), det vill säga kortvariga, och passiva (passivity) avseende en känsla av passivitet, eller ett slags mottagande, under själva upplevelsen. Mystiska erfarenheter kan, som teologen Rudolf Otto framhåller, vara mysterium tremendum et fascinans, det vill säga vara både skrämmande och fascinerande. Mystiska erfarenheter kan av individen således upplevas och tolkas både positivt och negativt, inte sällan både och. 

Mystiska erfarenheter kan till exempel vara erfarenheter av ett förändrat medvetandetillstånd, transcendens, ”flow”, ”peak experiences”, ”rent varande”, icke-dualitet, enhet, en känsla av salighet, helighet, vördnad eller förundran, att ”vara ett med allt”, med naturen, med sin partner, ”något större”, ”universum” eller gud. Det kan vara erfarenheter av att bara bortom tid och rum, ”andra dimensioner”, en känsla av närvaro, kontakt eller uppenbarelse av avlidna nära och kära, änglar, gudinnor, gudar, gud, mästare, gurus, guider, arketyper, aliens, spöken, naturväsen eller demoner. Det kan också vara erfarenheter om tidigare liv, reinkarnation, nära döden-upplevelser (NDU), ut ur kroppen-upplevelser (UKU), sanndrömmar, klardrömmande (lucid dreaming, att vara medveten om att en drömmer medan en drömmer ), sömnparalys (ett förlamat paralyserat tillstånd i samband med insomnande eller uppvaknande), profetiska visioner, klärvoajans (clairvoyance, klarseende, synskhet), hörande av röster (clairaudiance), prekognition (förnimmelse av framtida skeenden), förkänningar, omen, déjà vu (paramnesi), telepati (tankekommunikation) med människor eller djur, psykokinesi (förflyttande av fysiska föremål med tankekraft), levitation (fysiska föremål eller kroppen svävar fritt i luften), miraklös healing, tungotal (glossolali, tala ett obegripligt språk i ett förändrat medvetandetillstånd), xenoglossi (i ett förändrat medvetandetillstånd tala ett känt språk men som individen i fråga dock inte kan eller har lärt sig), besatthet, hemsökelse, alien abduktion (bortförande av utomjordingar) eller UFO.

Vetenskapligt finns det föga evidens för ett generellt samband mellan mystiska erfarenheter och psykopati, även om det fortfarande i vårt så kallade sekulariserade samhälle finns en generell tendens att patologisera, sjukförklara eller nedvärdera dessa erfarenheter. En rad studier inom både religiös och profan kontext visar dock att mystiska erfarenheter av olika slag är relativt vanligt förekommande även i så kallade sekulariserande samhällen och varierar från omkring 10 till 40 procent av befolkningen beroende på studier. Tidigare forskning visar också att dessa erfarenheter kan ha en betydande inverkan på människors liv och välbefinnande men att människor i en sekulariserad kontext sällan talar oförbehållsamt, eller med en konventionell psykoterapeut, om sina mystiska erfarenheter i rädsla för att verka vidskepliga, flummiga eller naiva, förlöjligas, inte bli förstådda, betrodda eller patologiseras. Det verkar dock som att en större öppenhet och förändring i samhället håller på att ske. Därmed inte sagt att alla erfarenheter av mystisk karaktär upplevs meningsfulla och leder till ökat välbefinnande eller att vissa fall inte kan vara patologiska. 

Vidare indikerar tidigare forskning betydelsen av att dessa typer av erfarenheter integreras i personens livsberättelse, att det finns tolkningsramar och en stödjande närkontext som bekräftar erfarenheten, och inte sällan deltar i konstruktionen av berättelsen, för att erfarenheten ska upplevas meningsfull och positiv. Forskning inom narrativ psykologi visar vidare att det kan ha stor inverkan på hälsan att skriva ned sin berättelse efter starkt känslomässiga, kritiska och traumatiska erfarenheter för att hantera, förstå och skapa mening av erfarenheten. Människan är med andra ord inte bara en social varelse utan meningsskapande och berättande till sin natur och behöver förstå sin tillvaro och uppleva en känsla av sammanhang för att må bra. 

KASAM – en känsla av sammanhang – är ett begrepp grundat av Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi. Antonovsky sökte svar på vad det är som gör att en del människor klarar svåra påfrestningar med hälsan i behåll, och till och med växer och vidareutvecklas av det. Genom forskning med människor som överlevt förintelsen under andra världskriget kom Antonovsky fram till att den avgörande faktorn är i vilken utsträckning människor upplever tillvaron meningsfull, begriplig och hanterbar. Detta sammanfattade Antonovsky i begreppet KASAM – en känsla av sammanhang – och ju högre KASAM ju högre resiliens eller motståndskraft. KASAM (eller SOC, Sense of Coherence) är ett så kallat salutogent perspektiv. Med det menas att en belyser hälsofaktorer och vad det är som gör att människor håller sig friska, i stället för att undersöka vad som orsakar sjukdom, vilket kallas ett patogent perspektiv.

Mystiska erfarenheter kan, inte minst för att det är förhållandevis vanligt förekommande, betraktas som en normal aspekt av den mänskliga erfarenheten och behöver således heller inte innebära någon specifik konfession eller trosuppfattning. Det vetenskapliga perspektivet kan i mitt forskningsprojekt sammanfattningsvis beskrivas som fenomenologiskt och konstruktivistiskt. Fenomenologiskt i bemärkelsen att det handlar om vad dessa erfarenheter innebär och betyder i människors livsvärld och konstruktivistiskt i bemärkelsen att synsättet grundar sig på att människor konstruerar och rekonstruerar sin världs- och livssyn och mening i tillvaron, vilket dock inte är en isolerad företeelse utan sker i en social kontext. Det handlar med andra ord inte om några ”objektiva bevis” eller sanningsanspråk om dessa fenomen “verkligen” finns, eller om någon religiös eller andlig övertygelse, utan mystiska erfarenheter kan betraktas som ett Thomasteorem – om människor definierar en situation som verklig så blir den verklig (och meningsskapande, mitt tillägg) till sina konsekvenser. 

Mystiska erfarenheter studeras inom olika vetenskapliga discipliner, främst inom anomalistisk psykologi, parapsykologi, transpersonell psykologi, antropologi och religionsvetenskap. I Sverige är det ett mycket litet forskningsområde, men internationellt har intresset ökat markant på senare år. Det förekommer inga enhetliga begrepp eller definitioner utan olika forskare och discipliner använder olika termer för dessa typer av upplevelser, till exempel exceptional experiences, exceptional human experiences, anomalous experiences, paranormal experiences, extra ordinary expericences, out of the ordinary experiences, non-ordinary experiences, supernatural experiences, peak experiences, unusual subjective experiences, inexplicable/unexplainable experiences, mystical experiences, religious experiences, spiritual experiences, transcendent experiences, luminous experiences, mystical-type experiences och så vidare. 

Gemensamt för dessa upplevelser är att de i en västerländsk kontext och en “naturvetenskaplig konsensus syn på verklighet” kan förefalla mystiska och delvis oförklarliga eller för vissa scientister som rent nonsens för att de inte faller inom ramen för ett materialistisk paradigm, orsak och verkan, och dessas idag möjliga logiska och rationella förklaringsmodeller. Allt fler börjar dock ifrågasätta det materialistiska synsättets begränsningar och vad som egentligen är “verkligt”, inte minst genom att kvantfysiken förefaller bli allt mer accepterad, teknisk utveckling, artificiell intelligens (AI) och medvetandeforskning som vidgar vyerna och flyttar fram de vetenskapliga fronterna och synen på vad som är möjligt och inte. Vi har också andra kulturella och samhälleliga förändringar som talar för en öppenhet inför dessa erfarenheter och förändringar av sekulära normer, såsom ett ökat intresse för holistisk hälsa och existentiella frågor, högre värderingar av det subjektiva och personliga erfarenheter, populärkulturen och medias genomslagskraft och inflytande, ökat intresse för spökturism och pilgrimsvandringar och ett miljö- och naturengagemang som också kan inkludera synen att naturen är besjälad och har samma rättigheter som människor.

Att vi överhuvudtaget kan vara medvetna och uppleva erfarenheter kallas inom medvetandeforskning för ”the hard problem” och handlar om hur det är möjligt att neurofysiologiska processer, det vill säga elektrokemiska signaler och neurala nätverk, kan ge upphov till subjektiva upplevelser såsom sinnesförnimmelser, känslor, tankar, intuitioner, viljeyttringar och minnen. Allt fler forskare börjar dock ifrågasätta att medvetandet skulle uppstå i hjärnan och menar att hjärnan kanske mer fungerar som en mottagare eller processor som ger upphov till ett medvetande och en känsla av ett subjektivt jag. Filosofen Arthur Schopenhauer lär ha sagt att “all sanning” går igenom tre stadier. Först förlöjligas den, sedan motverkas den kraftigt för att till sist accepteras som självklar. Sammanfattningsvis har vetenskapliga teorier och konstruerade begrepp sina begränsningar och är tidsbundna och kontextuella. Allt förändras. Således kanske inte alls dessa upplevelser kan kallas mystiska i framtiden. Begreppet mystiska erfarenheter kan dock fungera och vara tilltalande i samtiden, inte minst väcker det nyfikenhet och tillåter det viss mystik, förundran och spänning i tillvaron.