Om

Kenosis ägs och drivs av Katarina Johansson som är forskare, författare och föreläsare. Katarina har en tvärvetenskaplig och bred bakgrund med studier i både Sverige, USA, Indien och Finland.

En stark spontan mystisk erfarenhet runt 20 års åldern i en svår livssituation gav upphov till Katarinas intresse för hälsa och mening. Den existentiella krisen kan i efterhand beskrivas som “själens dunkla [mörka] natt” (the dark night of the soul). Det är ett begrepp myntat av Johannes av Korset, en spansk poet, karmelit (katolsk munk) och mystiker på 1500-talet, som inte sällan används för att uttrycka en fas av mörker, andlig torka och tomhet i livet. Katarina skaffade sig efter detta en gedigen tvärvetenskaplig utbildning inom hälsovetenskap och medicin vid flera olika lärosäten och botaniserade bland österländska läror för att få ett större helhetsperspektiv.

Efter att ha arbetat inom hälsoområdet i många år, författat flera böcker inom området, startat verksamheter och bland annat haft avtal med Region Skåne för multimodal smärtrehabilitering var det dags att gå vidare. Den här gången blev det studier i religionsvetenskap vid Lunds universitet som resulterade i en master med inriktning religionshistoria och religionsbeteendevetenskap. Därefter antogs Katarina som doktorand inom sociologi vid Åbo Akademi i Finland. I sin doktorsavhandling har hon integrerat sina intresseområden hälsa, mening och samhällsförändringar över tid. Liksom sin föregångare filosofen och psykologen William James har Katarina ett pragmatiskt förhållningssätt till mystiska erfarenheter och belyser på empirisk grund vilken betydelse mystiska erfarenheter kan ha för människor bland allmänheten idag.

Om ordet Kenosis

Kenosis är en grekisk teologisk term och ett begrepp som kan användas både inom teologi, mystik, filosofi och etik. Här används kenosis med betydelsen ödmjukhet och konsten eller förmågan att “tömma sig på sig själv” även om definitionerna kan variera. Den judiske filosofen Emmanuel Levinas, inte minst känd för ”ansikte-mot-ansikte”-etiken, tolkar exempelvis kenosis som möjligheten att i mötet med den ”andra” tömma sig och vara så öppen, osjälvisk och ansvarsfull att det oändliga och transcendenta kan möta det ändliga. Inom teologi och mystik kan ”tömma sig på sig själv” syfta på ett överlämnande och att ”släppa taget” om ”egot” och det materiella. Enligt de gamla vediska skrifterna är tomhet även alltet, det som är och kreativitetens och kraftens källa. Det kinesiska tecknet för ödmjukhet betyder både tomhet och öppenhet.

I praktiken kan kenosis innebära att försöka vara ödmjuk och öppen för något nytt, ny kunskap, en annan förståelse och olika tolkningar. Det kan röra sig om en ödmjukhet inför livet, vad det innebär att vara människa, för det som är större än oss själva och bortom det som vi kan se och ta på, rationellt förstå och förklara. Man kan också behöva “tömma sig på sig själv” och “släppa taget” om det gamla, tidigare kunskap och föreställningar för att kunna ge plats för något nytt. För att uppnå sinnesro och medveten närvaro kan man behöva ”tömma sig” på det som kan röra sig i sinnet, alla tankar, föreställningar, känslor och berättelser om vem man själv och andra är, vad man själv och andra har gjort eller ska göra. Ett verktyg för att ”tömma sig”, ”släppa taget” och vara öppen för något nytt är exempelvis meditation. Patanjali, som brukar kallas yoga filosofins grundare, definierar yoga som ”hejdandet av sinnets rörelse” som har vissa likheter med att ”tömma sig” eller sinnet.