Doktorsavhandling

Det övergripande syftet med Katarinas doktorsavhandling Mystiska erfarenheter och meningsskapande i samtiden inom sociologi vid Fakulteten för human- och samhällsvetenskap vid Åbo Akademi i Finland, var att öka förståelsen för och kunskapen om hur människor bland allmänheten i samtida Norden skapar mening av spontana mystiska upplevelser och händelser.

Mystiska erfarenheter är här ett paraplybegrepp för ett kluster svårdefinierade upplevelser som inte sällan överlappar varandra och som exempelvis kan ha kallats religiösa, andliga, existentiella, paranormala, extraordinära, övernaturliga eller oförklarliga. Efter åtskilliga år av analys, diskussion och reflektion om ett lämpligt begrepp för den här typen av upplevelser valde Katarina att i doktorsavhandlingen använda filosofen och psykologen William James defintion av mystiska erfarenheter med en uppdaterad förståelse som ligger i linje med religiösa, kulturella och samhälleliga förändringar. James var en av pionjärerna inom det numera tvärvetenskapliga forskningsfältet.

Enligt James kännetecknas mystiska erfarenheter (mystical experiences) av att de outsägliga (ineffability), det vill säga så känslomässiga och utöver alldagliga mänskliga erfarenheter och den taget gör givna verkligheten att det verbala språket sällan räcker till för att beskriva dem. De har vanligtvis en noetisk kvalitet (noetic quality) i bemärkelsen att de kan ge en slags intuitiv insikt, visshet eller vetskap. De är övergående (transiency), det vill säga kortvariga, och passiva (passivity). Med det senare menas en känsla av ett passivt mottagande under själva upplevelsen. Definitionen är avsiktligt bred för att kunna inkludera och fånga in en mängd olika mystiska erfarenheter som kan tolkas på många olika sätt och upplevas både positivt och negativt. ”Mysterium tremendum et fascinans” är teologen Rudolf Ottos klassiska uttryck för att det mystiska kan vara både skrämmande och fascinerade.

En rad studier visar att mystiska erfarenheter är vanligt förekommande även i sekulariserade samhällen. I genomsnitt rör det sig om mellan 30 och 50 procent av befolkningen, ibland betydligt fler. Det innebär att minst varannan till var tredje person har haft minst en typ av mystisk upplevelse. Mystiska erfarenheter kan med andra ord betraktas som ”normala” mänskliga erfarenheter. Det finns heller inga belägg för ett generellt samband mellan mystiska erfarenheter och mental ohälsa. I vissa fall kan det naturligtvis vara patologiskt men det är snarare ett undantag.

Perspektivet på doktorsavhandlingen är sociologiskt, fenomenologiskt och konstruktivistiskt samt salutogent. Sociologiskt innebär i det här fallet och i korthet att undersöka hur individer skapar mening av sina mystiska erfarenheter kopplat till kontexten, andra människor och samhället. Fenomenologiskt betyder att undersöka vad mystiska erfarenheter kan innebära och betyda i människors livsvärld. Konstruktivistiskt avser här att människor konstruerar eller skapar mening av sina erfarenheter. Ontologiska frågor och sanningsanspråk om vad som ”finns” eller inte eller är ”sant” eller inte har med andra ord satts inom parentes. Här kan man hänvisa till det inom sociologi klassiska Thomasteoremet: ”Om människor definierar en situation (eller upplevelse, mitt tillägg) som verklig så blir den verklig till sina konsekvenser.” Med salutogent menas hälsofrämjande och att fokus ligger på vad som kan påverka hälsan i positiv riktning i motsats till att fokusera på sjukdom och patologi.

Det empiriska materialet i doktorsavhandlingen har samlats in genom ett tvärvetenskapligt samarbete med Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi och Folklivsarkivet vid Lunds universitet. Personer bland allmänheten i Finland och Sverige som har haft mystiska erfarenheter (första person) har deltagit i studien genom att besvara en anonym öppen webbenkät, en så kallad frågelista. Över 100 berättelser har erhållits i forskningsprojektet.

Frågelista är en välbeprövad vetenskaplig metod för att samla in material vid nordiska kultur- och folklivsarkiv, men har sällan använts inom sociologi. En frågelista uppmuntrar till berättande och personen svarar fritt med hjälp av fem kluster av frågor relaterade till frågeställningarna i forskningsprojektet.

Resultatet indikerar att mystiska erfarenheter av olika slag, ”stora” som ”små”, kan vara meningsfulla för dagens människor och fungera som en resurs för hälsa och välbefinnande. Att skapa signifikant mening av mystiska erfarenheter kan även betraktas som en form av levd religion – ett begrepp för religiositet i människors liv både inom och utanför institutionell eller organiserad religion. Mystiska erfarenheter kan ge motståndskraft mot livets utmaningar. De kan ge mening, hopp, tröst, minska dödsångest och skapa en känsla av samhörighet med levande såväl som avlidna. Mystiska erfarenheter kan göra livet mer spännande, lustfyllt och utvecklande. 

Samtidigt som deltagarna ger uttryck för sociala utmaningar, såsom rädsla för att bli ifrågasatt, bli betraktad som godtrogen eller ”knäpp” och utanförskap, har de pratat förhållandevis öppet om sina mystiska erfarenheter. Det kan vara till sin partner, inom familjen, bland vänner, med arbetskollegor eller officiellt. Resultatet tyder på att sociala normer kring mystiska erfarenheter är under förändring i ett ömsesidigt samspel mellan individ och samhälle.

Den här forskningen bidrar med ny kunskap och förståelse om mystiska erfarenheter baserat på vilken betydelse de kan ha för dagens människor i deras liv. Katarina har ett pragmatiskt förhållningssätt och föreslår att samhället drar nytta av människors mystiska erfarenheter som en resurs. Genom att normalisera mystiska erfarenheter kan utanförskap motverkas och inkludering, välbefinnande och hälsa främjas. Resultaten ses som en del av pågående större religiösa, kulturella och samhälleliga förändringar.

Här är länkar till publikationer om forskningen.